fredag 17 juli 2015

SYSSELSATTA


Här står vi, vi sysselsatta !!!!


Sysselsatta med----- ingenting.


Ingenting meningsfullt,


ingenting som ger livskvalitet,


------ men sysselsatta.


Det är bra tycker makthavarna


med medborgare som är sysselsatta.


Sysselsatta med ---ingenting.


Det ser bra ut i statistiken med


medborgare som är sysselsatta,


sysselsatta med --- ingenting.


Makthavarna sover gott om natten


i vetskap om att medborgarna är

Sysselsatta.










När det beslutades i Riksdagen att fas 3 skulle skrotas,
löste man det genom att helt enkelt döpa om det till sysselsättningsfasen .
Detta förnedrande system är fortfarande i bruk.

Där av denna lilla dikt.

Carola

Hör Carola läsa dikten här:

SYSSELSATTA

Fick en fråga som jag inte riktigt kan besvara.

"Hejsan och tack för bloggen Fasorna!

Undrar om ni kan hjälpa mig med en fråga: Jag är inskriven i AF:s s k jobb- och utvecklingsgaranti (f d Fas 2) och de har ställt som krav att jag skall fixa mig en "aktivitet" (gå till en anordnare som ex vis sätter mig i "träslöjd" eller liknande). Detta är jag inte särskilt intresserad av utan vill istället lägga min kraft hemmavid på att söka jobb över nätet och via tfn.
Jag går regelmässigt till möten på AF och träffar med en arbetspsykolog, där vi håller samtal som skall "stärka mig" i mitt arbetssökande. I den delen ingår även tester utifrån Assessios s k "Vägvisaren" (a self directed search). Jag tycker att jag i den senare delen redan har en aktivitet!
Som sagt, vilka SKÄL kan lämpligen anges för att motverka deltagande i en daglig förnedring? Ev rättsfall ni känner till?
Med vänlig hälsning
Börje (54 år)"


Kanske någon av läsarna har några tips? 

tisdag 23 juni 2015

Från hopp till hopplöshet – en resa utför


(Hittade det här brevet från anonym i mina gömmor, som jag sparat sedan 2012 och glömt bort att publicera). Det är fortfarande fullt gångbart, trots att Fredrik Reinfeldt är borta från posten som statsminister. Dela gärna.



"Det började så bra. Praktikplats (Fas 2) som jag ordnade själv. Blev oerhört väl mottagen, uppskattad, uppmuntrad och trivdes både med arbetsuppgifter, närmaste kollega, chefer och övriga i personalgruppen. Kände mig snabbt som en i gänget. Fick vara med på möten, personalsammankomster, festligheter o dyl på arbetsplatsen. Jag kunde ibland glömma bort att jag inte var där på samma villkor som alla andra, glömma att jag inte var anställd.
Hela tiden har jag arbetat med riktiga, ordinarie arbetsuppgifter. Då jag kom till arbetsplatsen hade min anställde kollega en oerhört stressig situation och tanken var att jag skulle avlasta henne. Efter endast några månader blev min kollega sjukskriven och var borta i ca 4 månader. Jag blev tillfrågad om jag ville vikariera för henne på 50% av hennes 75%-iga anställning. Resterande 25% löstes med annan personal i kommunen, eftersom det handlade om arbetsuppgifter jag saknade erfarenhet av och utbildning för.

Det var en rolig, men också jobbig tid. Jag fick snabbt sätta mig in i nya datasystem och ta ansvar för stora delar av en komplex och omfattande administration. Pressande och stressande, men som sagt också roligt. Självförtroendet växte. Mot slutet av min kollegas sjukskrivning uttryckte min chef/handledare önskemål om att få mig anställd och hos mig föddes förstås ett litet hopp. Min arbetsförmedlare gjorde med jämna mellanrum framstötar och redovisade sina kostnadsberäkningar. Men kommunens beräkningar talade ett annat språk. Det fanns inte pengar att anställa mig, trots anställningsstöd. Ridå! Jag kämpade för att inte tappa sugen, uppmuntrad av chefen och av arbetsförmedlingen att inte ge upp. Kanske kunde det bli möjligt längre fram…Men jag tror luften gick ur mig då.

Jobbet fortsätter att vara stressigt. Samtidigt lever jag under en enorm ekonomisk stress och press i mitt privata liv. Den accelererande stressen gör att jag missar en del av min egen ”administration” s a s. Jag halkar efter med inbetalning av A-kassan, själva grunden för min existens. När jag fick besked om att jag blivit utesluten ur A-kassan tog jag helt slut. Blev sjukskriven för utmattningsdepression i några veckor. Fick ägna mig åt att försöka reda upp det som, bland annat på grund av en stressig arbetssituation, fallerat på hemmafronten. Jag överklagade beslutet om uteslutning och fick leva på socialbidrag i två månader, innan jag fick ett positivt beslut och uteslutningen upphävdes.

Efter sjukskrivningen funderade jag på att försöka få en annan plats. Men då jag fick höra de alternativ som fanns inom kommunen så tyckte jag att det var bättre att vara kvar eftersom jag trots allt fortfarande trivdes, kunde jobbet ganska bra och kände att jag hade uppbackning. Inom mitt område, administration, finns inte så mycket att välja på här i den här lilla kommunen. Att pendla till närmaste stad är uteslutet, då man ju får bekosta månadskortet själv! Vilket är helt absurt! Hur kan man ens komma på tanken att en ensamstående med skolbarn, långtidsarbetslös och skuldsatt människa som inte får ekonomin att gå runt varje månad skulle kunna betala de sex eller sju hundralappar det kostar??

Jag fortsatte alltså på samma arbetsplats även under Fas 3. När papperen skulle skrivas på reagerade dock det lokala facket, med rätta. Den fackliga företrädaren ifrågasatte att jag arbetade gratis på heltid med ordinarie arbetsuppgifter samtidigt som anställd personal trots upprepade försök inte ens kunnat höja sin 75%-iga tjänst till 100%, trots stor arbetsbelastning. Men till slut så skrev ändå facket på.
Idag förstår jag att jag borde ha gått då! Försökt att få en annan arbetsplats och kanske en nytändning! För nu började en utförsåkning. Det lilla hoppet om en anställning dog alltmer ut, liksom min motivation och arbetslust. Då jag är en mycket plikttrogen människa och också mår bäst av att göra mitt bästa så fortsatte jag och gjorde just det in i det sista. 

Men det blev allt svårare och jag kände inte längre någon riktig arbetsglädje. Började utnyttja den lilla frihet som jag dock hade, med chefens goda minne. En omorganisation av administrationen genomfördes i slutet av vårterminen 2011, vilket medförde att jag fick färre arbetsuppgifter. Jag började gå hem tidigare om dagarna då jag gjort klart mina uppgifter för dagen jag hade. Ingen lön, en oanständigt låg levnadsnivå och inget hopp om anställning. Då ansåg jag mig vara värd i alla fall lite frihet!

Jag började också mer och mer känna av ett större utanförskap än jag gjorde i början. Dagligen umgicks jag med människor som jobbar för en hyfsat bra lön och som lever ett välordnat och ekonomiskt tryggt medelklassliv. När de pratade om sina villor, resor och nöjen så kände jag så tydligt att jag lever i en annan värld. De flesta klär sig snyggt och moderiktigt och varierat. Min snålt tilltagna garderob tillåter inte mycket variation. Det här är också ett utanförskap! Kände mer och mer att det är dom och jag. Dom kommer att vara kvar. Min tid på arbetsplatsen höll på att rinna ut. Trots glada tillrop från både chef och arbetsförmedlare så började jag ana att det var kört. De meriter jag skaffade mig verkar ändå inte vara gångbara. Min ålder medverkar säkert också till svårigheten att få en arbetsgivare intresserad av mig. Men kanske är ändå det största hindret själva det faktum att jag är i Fas 3. En stämpel, en etikett, en varningsflagg…? Jag har t o m varit så naiv att jag tidigare i en del ansökningar talat om att jag är i Fas 3.

Debatten i media och i sociala medier hjälpte till att öppna ögonen på mig. Till slut började det så så sakteliga gå upp för mig att Fas 3 verkligen är slutstationen. Jag tänker på Fredrik Reinfeldts hyllande av människor som ”går upp varje morgon och åker till sina jobb”. Precis det har jag gjort i tre års tid! Jag gick upp varje morgon och cyklade till ett jobb som jag inte fick lön för och där hoppet om en anställning alltmer slocknar. Jag har som mest 15.640 brutto i aktivitetsstöd.

I slutet av november hade jag gjort mitt på arbetsplatsen. Avtackades fint av ledning och arbetskamrater. Från förvaltningschefen inte ett ljud!

Nästan tre år av mitt liv har gått och jag har inte förbättrat mina chanser att få en anställning. Hoppet om ett bättre liv är snart ute. Det enda jag nu har att se fram emot är en tillvaro som fattigpensionär!

Anonym"

tisdag 19 maj 2015

VARFÖR STOPPAR MAN INTE INFLÖDET i FAS 3?

Åtta år med Alliansen! Sex år med FAS 3. Det räcker!

Nu är det snart kongress för Socialdemokraterna. På nätet ramlade jag över den här motionen från sex stycken socialdemokrater, som lämnats in som enskild motion. 


http://data.riksdagen.se/fil/622FD3A3-8BEF-4FD1-BD22-C6813ADDF828


I denna kan man läsa följande meningar: "Upphandlarna kan ställa sociala krav i upphandlingarna, till exempel att en viss del av arbetsstyrkan består av arbetssökande. Vissa verksamheter kan bedrivas som försöksverksamheter för att finna nya vägar att ordna anställningar åt arbetssökande."


Kanhända tolkar jag detta fel? Men i mina ögon, Meningarna visar på en skrämmande brist på insikt att det är anställning och inte lönelös sysselsättning den arbetssökande behöver. En av de som skrivit under på detta är Hillevi Larsson (S), som jag uppfattar som en mycket klok och sympatisk kvinna, med de rätta socialdemokratiska värderingarna, varför detta gör min väldigt tveksam till ifall jag verkligen har förstått motionen rätt?


Måhända har jag missuppfattat? Rätta mig om jag har fel. Men så som jag uppfattar det så ska man på detta vis få in människor att arbeta gratis, för att MÖJLIGEN i ett senare skede kunna ha chans till en anställning? Det låter inte så vidare värst mycket bättre än det FAS 3 vi har idag, enligt min tolkning.


VI BEHÖVER VÄNDA SKUTAN NU! Det vore en utmärkt idé att återinföra Beredskapsjobben, vilket jag läste ett inlägg om på Twitter och Facebook i samband med denna artikel:


Lars Mejern Larsson (S): "Alldeles för många är i Fas 3"



En man skriver på facebook:

 "På åttiotalet fick jag mitt första riktiga arbete via ett beredskapsarbete. Detta blev sedan en riktig anställning som varade i femton år!"

Det var alltså inte bara en rundgång i systemet, vilket många borgare vill hävda. Det var många som fick en reguljär anställning av denna åtgärd. Vi har idag något liknande via de så kallade Nystartsjobben, men dessa är långt ifrån lika trygga som de forna beredskapsjobben och saknar ofta kollektivavtal.

Krav bör ställas på kollektivavtal för alla såna här former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det räcker inte med att förhållandena "liknar" dessa. Det är dags att Socialdemokraterna sätter ner foten och uppträder som ett demokratiskt parti igen. Med detta sagt så menar jag att alla som ARBETAR med lön och kollektivavtal, ska ha rätt till ett nytt arbetsvillkor. Därav förkastar jag Socialdemokraternas förslag om Extratjänster.

Extratjänsterna ja. De har vi ju fått veta att en del av dem i FAS 3 ska kunna erbjudas i framtiden.

Man ska då arbeta  i ett år, 75% av en heltid och få lön och kollektivavtal. (Dock ej innefattas av rätten till ett nytt arbetsvillkor). De övriga 25% ska man söka jobb, aktivitetsrapportera och eventuellt även utbilda sig. MEN. För dessa 25% ska man, som jag förstått det, vara lönlös och utan någon som helst ersättning. Inget aktivitetsstöd. Det låter ju hur fel som helst. 

Man skulle ju se till att de i FAS 3 fick en lön att leva på, men om det förhåller sig så, då kan man ju räkna ut att de med den högsta ersättningen INTE kommer att få bättre ekonomi, snarare tvärt om. Dessa kommer att längta tillbaka till FAS 3. Ekonomiskt. Förvisso blir det nog ett lyft för många fasare, då "medelinkomsten" i FAS 3 lär ligga på ca 8000 kr netto, det vill säga efter skatt. 

I samband med en annan artikel av Lars Mejern Larsson (S) som publicerades på facebook, på en sida som heter "Vi som vill att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skrotar fas 3 nu!" så hittade jag den här bilden.

Citat ur artikeln:
"Socialdemokraterna gick till val med löftet att fasa ut Fas 3.

Lars Mejern Larsson (S) menar att de  ännu inte kunnat göra det eftersom de inte fick igenom sin budget.
– Genom att vi inte fick igenom den så står vi där vi står. Det är först när vi får igenom den som det får full effekt.
Vad kan ni göra för att fasa ut Fas 3?
– Det måste finnas nystartsjobb. Det ska vara riktigt jobb med riktig lön. Det är det det handlar om, säger Lars Mejern Larsson (S)."


         
Det är konkreta och viktiga frågor som vi vill ha svar på! 

VARFÖR I HERRANS NAMN STOPPAR MAN INTE INFLÖDET I FAS 3 NU???

Självklart så kommer det att gå förskräckligt långsamt att fasa ut FAS 3 om man fortsätter med att pumpa in människor i åtgärden! Vill ni vinna valet 2018? Eller vad håller ni på med egentligen?

TA MED ER DETTA TILL KONGRESSEN I HELGEN! LÄS UPP DET OCH DISKUTERA VAD NI TÄNKER ER MED DETTA? GE VÄLJARNA EN FÖRKLARING. VI VILL INTE HÖRA ATT NI REGERAR MED ALLIANSENS BUDGET I DESSA SAMMANHANG! DET KOSTAR INGET ATT STOPPA INFLÖDET. DET KOSTAR INGET! DET ÄR GRATIS!

Tack för ordet!





torsdag 29 januari 2015

Förståndshandikappad tvingas paketera sexleksaker i FAS 3.

Nu går väl ändå skam på torra land. Arbetsförmedlingen har anvisat en förståndshandikappad kvinna på 55 år till att paketera sexleksaker åt företaget More than love i Trollhättan! Fick ett mail från en kvinna, som går under alias "Carina". Hon är upprörd. En nära anhörig till henne är av Arbetsförmedlingen anvisad till FAS 3 och ska nu sysselsättas med att paketera sexleksaker. Bara det makabert i sig. Till saken hör att "Carinas" närstående också är förståndshandikappad. 

"More  Than Love finns som butik och även som internetbutik och har lager där arbetsförmedlingen anordnar FAS 3 platser där dom sysselsatta ska paketera deras produkter."

Återger här "Carinas" första mail till mig i sin helhet:

"Hejsan. Jag har en närstående som är lite förstånds- handikappad som nu idag har blivit tvungen att göra ett arbetsplatsbesök på More Than Love som har ett lager i Trollhättan. More Than Love finns som butik och även som internetbutik och har lager där arbetsförmedlingen anordnar fas 3 platser där dom ska paketera deras produkter.

Och eftersom min närstående fått slut på aktivitetsstöd och blivit hänvisad av arbetsförmedlingen att gå till sociala för sin försörjning så har hon gjort detta.
Men till saken hör att hon kan bli nekad ersättning ifrån sociala om hon tackar nej till en fas3 plats så hon måste tacka ja till detta för att inte bli utan pengar.
Själv tycker jag det är för jävligt att man kan utnyttja en människa på detta sättet och att anordnarbidrag används till sånt här över huvud taget. Jag hoppas att detta kommer till myndigheternas kännedom och då jag fått tips att mydigheter läser er blogg så sänder jag vad jag fått veta idag av min närstående."

ÄR DET VERKLIGEN SÅNT HÄR VI SKA LÄGGA VÅRA SKATTEPENGAR PÅ OCH HUR TÄNKER EGENTLIGEN ARBETSFÖRMEDLINGEN NÄR DE SLÄPPER IGENOM DETTA FÖRETAG SOM ANORDNARE AV FAS 3? 

FÅR DET GÅ TILL SÅ HÄR? JA. UPPENBARLIGEN! NÄR TÄNKER LÖFVEN OCH HANS SAMARBETSREGERING SE TILL ATT DET BLIR SLUT PÅ DET HÄR STOLLEPROVEN? 


Uppdatering 2015-02-10


AF ska, enligt uppgift (från den person som skrev till bloggen från början, hon som har alias "Carina") ha dragit tillbaka anvisningen av den förståndshandikappade kvinnan, då det kommit till företaget More Than Love's kännedom, via denna bloggs delningar på internet, att kvinnan ifråga var lite förståndshandikappad. Detta innebär dock inte att det är uteslutet att företaget inte har andra personer där i FAS 3 som paketerar sexleksaker.



Ps. Jo jag vet att Löfven regerar med en Alliansbudget. Men jag och många andra frågar sig, vad kostar det att stoppa inflödet i FAS 3? Borde inte det vara en besparing? En besparing kan väl inte vara fel för en budget. Man kanske åtminstone kan göra det lite drägligare för FASarna? Ge dem några fler T dagar (ja någon semester är det inte tal om, de måste vara beredda att infinna sig på sin arbetsförmedling inom 48 timmar och ha koll på brevlådan, mailen och telefonen). Kanske man kan minska tiden för hur länge man måste vara hos anordnaren? Halvtid eller 6 timmar per dag eller kanske fyra dagar per vecka. Det finns nog mycket Löfven kan göra, trots Alliansbudget, om viljan finns? Och JA. Jag röstade själv rött. D.S

torsdag 22 januari 2015

2015. Året då fångarna i FAS 3 skulle befrias.

Hej kära läsare. Det har varit lite skralt med inlägg här från min sida. Som arbetssökande så har man mycket att stå i och man kan tappa sugen lite då och då. Det är nog det sistnämnda som drabbat mig. Har inte haft inspiration för att skriva. Allt fokus har gått till att leta efter lediga jobb att söka för att kunna fylla aktivitetsrapporten till AF för att inte riskera att åka ur systemet. DET är inte lätt alla gånger. Det gäller att vara påhittig. Men det var inte det jag tänkte skriva om idag. Nej.

Det jag tänkte skriva om är något som jag råkade snubbla över på nätet för ett tag sedan. Det handlar GIVETVIS om FAS 3. Eller SYSSELSÄTTNINGSFASEN som de ju gärna vill att vi ska benämna det nu mera. Det handlar om Sjölyftet. Något som tycks ha pågått sedan 2010 om man ska tro det man läser på deras sida på nätet.

"SMHI lanserade idén att landets kommuner kartlägger Sveriges sjöar genom sysselsättningsplatser. De kan finansieras via jobb- och utvecklingsgarantin Fas 3. För stöd i rekryteringen av arbetsledare finns nystartsjobb, lönebidrag och särskilt anställningsstöd."


Inget märkvärdigt med det direkt va? Nej, det är ju så här vi vant oss att det fungerar. Med FAS 3.

Det märkvärdiga är de dokument som finns på internet under följande länk: http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.15640!/AF%20informerar.doc

Detta är dokument från 2015. Här får läsaren inblick i hur Arbetsförmedlingen kalkylerar åt SMHI hur de ska undvika några som helst kostnader för projektet genom att göra upp en kalkyl på hur många FAS 3 deltagare det går åt för att gå plus minus noll med projektet. HORRIBELT i mina ögon! Man kalkylerar med människor i FAS 3 som har ett värde av 5000 kr per månad och person.





Får det verkligen gå till så här hos våra myndigheter? Tydligen så får det göra det. För det har ju uppenbarligen skett.

ÅRET ÄR 2015. ÅRET då fångarna i FAS 3 skulle befrias!

Vad händer?

Händer det något?

Vad gör Löfven?

 

Jo man har budgetomröstat, det vet vi väl alla vid det här laget? Alliansbudgeten vann, med hjälp av SD (inget ovanligt att SD hjälper Alliansen, det har ju skett nästan utan undantag sedan 2010), så nu sitter Löfven och hans regering i den sitsen att de ska styra en S/MP regering med en Alliansbudget. Något stopp av FAS 3 syns inte till. Vad nu DET har med budgeten att göra, kan man ju tänka?

För nog borde det väl inte kosta något att stoppa nya anvisningar till FAS 3?

Om inte annat så kunde ju Löfven och hans regering se till att de som nu sitter fast i FAS 3 kunde få det lite humanare? Han kunde besluta om extra T dagar, kortare dagar på sysselsättningsplatsen, mer tid för jobbsök... men det är tyst.

Knäpptyst!


Under tiden ramlar allt fler in i åtgärden och man beräknar från Samarbetsregeringen att man någon gång 2018 KANSKE ha slussat ut alla slavarna ur FAS 3 fabrikerna.

Hur gör vi nu? Hur går vi vidare? Hur länge ska slavarna
behöva VÄNTA på sin befrielse Stefan Löfven?
Kampen för lön, kollektivavtal och semester går vidare.
Vi möts på barrikaderna.
Irene




 

torsdag 4 september 2014

SNART VAL! Rösta bort FAS 3!

Jag har varit dålig på att skriva i min blogg på senare tid. Det kan bero på att jag känner mig slutkörd av denna FASansfulla Arbetsmarknadspolitik som Alliansen driver. Men nu känner jag att det är HÖG TID att göra min röst hörd inför VALET 2014. Vi MÅSTE rösta bort FAS 3 och därmed Alliansen, för som ni säkert vet så säger Moderaterna absolut NEJ till att ta bort åtgärden, och Alliansen är ju Moderaterna i det stora hela. Min önskan är således en Socialdemokratisk ledd rödgrön regering. Fyra år till med Alliansen och SD som stödparti är en mardröm i mina ögon.

SVT är igång igen med sin granskning av FAS 3, har jag sett. Det är bra! De är duktiga! Eloge till dem!
Detta är ett inslag som de lagt upp idag. Här framkommer något som jag vid flera tidigare inlägg har tagit upp, nämligen att de som har förmånen att lyckas gå vidare till ett jobb i FAS 3 Oftast gör det via en bidragsanställning, inte sällan SAS (Särskilt AnställningsStöd) anställning, som Handledare till andra FAS 3:or. Deras lön betalas även denna till största delen av arbetsförmedlingen, det vill säga av skattebetalarna.

                                            Skärmdump från SVT inslag på FAS 3 mässa.

I ett annat inslag från SVT läser jag bland annat följande:

"Arbetsförmedlingen bekräftar den här bilden.
– Vi ser ju att en hel del av dem som har varit i sysselsättning faktiskt blir anställda hos anordnarna, säger arbetsförmedlaren Ola Jarnvall.

Ett jobb - som AF betalar

Det låter ju bra. Att de får jobb. Fast problemet är att det fortfarande är Arbetsförmedlingen som betalar.
Arbetsförmedlare och företagare berättar för oss hur det fungerar:
Fas3-anordnaren anställer en av fas 3-deltagarna. Då har man rätt till ett mycket generöst anställningsstöd.
Arbetsförmedlingen betalar uppemot 85 procent av lönekostnaden. Dessutom får anordnaren ett handledarstöd på 150 kronor per dag.
– Det innebär att det bara kostar anordnaren några tusen att anställa en person. Det är en mycket generös rabatt, konstaterar företagaren Torbjörn Löwendahl.
Det betyder att man bara behöver ta in en enda fas 3-deltagare för att betala resten av lönekostnaden.
Anställningen blir alltså helt gratis. Och arbetsuppgiften är ofta att sysselsätta andra arbetslösa – och att stå på fas 3-mässor och försöka locka till sig långtidsarbetslösa.
Efter ett eller två år, när stödet tar slut, upphör ofta anställningen och personen är tillbaka där det började: I arbetslöshet.
Det här allra generösaste stödet kallas "särskilt anställningsstöd" och ger inte ens den anställda rätt till a-kassa efteråt. Därför har Torbjörn Löwendahl slutat anställa personer med det här stödet.
– Det känns inte bra.
Men från Arbetsförmedlingens sida märker han inget motstånd. Tvärtom.
– Tidigare upplevde jag att arbetsförmedlarna ville vänta och se om det kunde bli en vanlig anställning. Nu känns det inte längre så. Jag gissar att det beror på den höga arbetslösheten, att de är pressade att få ut folk i jobb, säger Torbjörn Löwendahl.

”Man känner sig som gisslan”

Många av dem vi träffar är kritiska till hur systemet är uppbyggt. Både anordnare, arbetsförmedlare och deltagare. Men de säger att de känner sig tvingade att spela med.
Annars hamnar de själva på andra sidan bordet.
– Man känner sig lite som gisslan ibland, säger en arbetsförmedlare som jobbar med fas3, men som inte vågar ställa upp med namn." 
Detta är ett horribelt system som inte alls gynnar de arbetssökande. Dagens Arena skrev här om dagen att 0,7 % fick jobb i FAS 3.

"Dagens Arena har granskat hur stor andel av de inskrivna i arbetsmarknadsprogrammet fas tre som fått jobb i mars månad varje år mellan 2009 och 2014. I mars i år fick 0,7 procent av de inskrivna (totalt var 36 000 stycken i fas 3 i slutet av månaden) ett arbete där arbetsgivaren inte fick ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen. Det är en marginell ökning från mars månad i fjol då 0,6 procent av de inskrivna fick ett jobb. I mars 2010 fick 0,3 procent av de inskrivna i fas 3 ett jobb."

Vilket OTROLIGT dåligt resultat av en åtgärd som hyllas så högt av Moderaterna! Och jobben sen? Det jobben är alltså oftast bidragsanställningar, som även dessa bekostas av AF, det vill säga skattebetalarna.


FAS 3 deltagare är som handelsvara. De reas ut som billig arbetskraft till både anordnare och arbetsgivare. Det är till och med så att företag annonserar efter personal som har med sig ett bidrag i fickan. De till och med RINGER till Arbetsförmedlingen och BESTÄLLER en bidragsanställd. Arbetsförmedlingen gör en sökning i sina system och hittar därmed kompetent personal för det aktuella jobbet, och som har möjlighet att få bidrag från AF. Detta är helt SJUKT och "ingen" protesterar???
Detta kunde man idag se och höra om i ett inslag i Östnytt. Du kan se inslaget Här i kommande sju dagar.

Den där Radetzky fick igenom det HAN tyckte var en bra grej. Det är horribelt, men nu sätter vi STOPP för det här vansinnet! Eller hur? Gå till din röstlokal den 14:e september och rösta för en ny regering!
Om jag får råda. Rösta Rött! RÖTT som kärleken. Tillsammans. Inte Vi och Dom utan bara VI!

Irene