Partiledardebatt och brevet till Hillevi Engström

Idag var det partiledardebatt i riksdagen och eftersom Stefan Löfven (S) inte har någon plats i riksdagen, utan fick sitta på läktaren, så fick Mikael Damberg (S) hoppa in som vikarie. Jag satt vid datorn och följde debatten via SVT Forum.        

Det var glädjande att höra Damberg säga att Socialdemokraterna kommer att slopa FAS 3 om de tar över makten efter nästa val.

 

 

Vilket osökt för mig in på det brev som just nu cirkulerar på facebook och som är ämnat för vår arbetsmarknadsminister, Hillevi Engström (M).  Brevet är skrivet av Paula Jacobsson, som har lagt upp det i bloggen "The Scandinavian Pumas". Hon är en av alla dessa arbetslösa som nu drabbas av detta FASliga FAS 3. Hon vädjar till journalister att publicera hennes brev, för att hon har tappat tron på att Hillevi Engström kommer att besvara hennes brev. Jag har därför härmed valt att hjälpa till att sprida detta brev via min blogg. Här är brevet:

 

Jag håller dig personligen ansvarig, Hillevi

2012-10-16

Jag vill veta hur du tycker att jag ska överleva, hur min undergång kan hjälpa samhället? Eller helt enkelt bara: Vad hade du gjort i min situation?

 

De senaste åren har jag arbetat med bland annat projektledning, copywriting, kampanjer, opinionsbildning, framställning av trycksaker, lett seminarier och skrivit en bok om psykosocial hälsa och stresshantering i ett projekt som involverade åtta av de största myndigheterna i Sverige. Jag har också skrivit tre debattböcker, bloggat, skrivit inlägg i debatten och med de medel jag har till buds engagerat mig i samhällets utveckling.

 

Jag har, precis som de flesta andra i min situation sökt de få jobb som finns, men inser att när det saknas över 500 000 jobb i landet, är chansen ganska liten att det ska lyckas. Oavsett hur snett ni resonerar inom Alliansen handlar det alltså inte om att de som saknar anställning saknar initiativförmåga, företagsamhet, ambition och engagemang. Jag är tämligen säker på att de flesta arbetslösa människorna i vårt avlånga land är långt mer motiverade att få ett jobb än vad du i din isolerade värld kan föreställa dig. De allra flesta människor vill försörja sig själva, vill styra över sin tillvaro, vill utvecklas och arbeta för att skapa sig ett liv i värdighet under den tid vi nu har här på jorden.

 

Det är illa nog att min ekonomi är körd i absoluta botten, (hur länge skulle du klara dig och din familj på 9600:-/månad?) att jag ska acceptera hån och förtal i media från dig och dina kollegor i regeringen och att jag blir fråntagen alla medborgerliga rättigheter att bestämma över mitt liv.

 

Jag har idag en kompetens och en erfarenhet som förmodligen vida överstiger din, jag har med alla medel försökt att göra det bästa av en omöjlig situation, inte ge upp, fortsätta att vara en trygg och bra förälder till min dotter och att angripa den här situationen konstruktivt.

 

Nu vill du tvinga mig in i det ni kallar FAS3. Det innebär i praktiken att jag tvingas besöka oseriösa arbetsgivare, en del som har just FAS3 som affärsidé, och be dessa ta emot 60 000:- skattefritt per år av skattemedel så att de kan utnyttja min kompetens i en verksamhet som inte går tillräckligt bra för att anställa någon. Jag själv tvingas öka mina utgifter med 1 000:-/månad (pengar som skulle gått till mat för mig och min familj) för att köpa ett SL-kort. DET ÄR ER ”LÖSNING” på problemet med den skenande arbetslösheten och kostnaden den innebär för samhället! Både du och jag vet att det här bara är ännu ett sätt från er sida att sprida dimridåer i ett desperat försöka att mörka läget.

Att säga att jag är förtvivlad börjar inte ens beskriva hur jag känner inför den situation du med din politik tvingar in mig i. Det är förnedring på högsta nivå och ibland undrar jag om inte till och med nazisterna var mer humana när de helt enkelt avlivade oönskade medborgare.

 

Jag är inte ensam, över 30 000 människor är idag i den här situationen. Det är 30 000 individer, med egna familjer, drömmar, ambitioner, vänner, barn och behov. Hur känns det att veta att du har sönder och gör livet omöjligt för så många människor och deras familjer? Är det vad du drömde om som liten flicka – att ha tillräckligt med makt för att ostraffat både verbalt och i handling kunna utplåna livsviljan hos ensamma mammor, familjer och enskilda medborgare av varierande slag?

 

Det är en retorisk fråga, för ingen vid sina sinnen skulle svara ja – trots det är det en av de saker du kommer att bli ihågkommen för.

 

Efter alla försök att få ett direkt svar av dig har jag inte några förhoppningar om att du kommer svara på det här heller. Det är så mycket bekvämare att inte se konsekvenserna av sina beslut än att ta ansvar för dem. Jag tror inte heller du törs möta mig personligen för att besvara de frågor jag har, det skulle vara alldeles för obehagligt att sitta mittemot en intelligent, verbal, kompetent kvinna och mor med både hjärna och hjärta som ifrågasätter din rätt att göra hennes liv till ett helvete.

 

Min förhoppning med detta brev är ändå att någon journalist, någonstans, ska ta beslutet att trycka det här brevet, eller ännu hellre intervjua mig, hjälpa mig att skapa debatt och pressa dig att ställa upp i en live-debatt. Men det är ett svagt hopp och det absolut sista jag har kvar.

 

Paula Jacobsson

 

 

 

Uppmanar härmed Hillevi Engström att besvara brevet. Dock hyser jag vissa tvivel till att hon kommer att göra det. Och gör hon det, trots allt, blir det väl de vanliga gamla fraserna om att "vi ger inte upp om en enda människa"... "jag hoppas att det snart kommer att ordna sig för dig"... "det är bättre att man har en sysselsättning i FAS 3 än att man förtidspensioneras och ligger hemma på soffan"...

 

 

Önskar dock Paula lycka till och hör gärna av dig om du mot förmodan skulle få ett svar.

 

/ Irene