Utackordering av gamla, fattiga och sjuka personer samt barn
till
lägstbjudande – dvs, till den som tog hand om dem mot den
minsta
ersättningen. Den fattige utackorderas på ett år i taget.
Han kunde
således inte, även om han och hans ”vårdare” så önskade,
utan vidare
stanna på samma ställe mer än ett år – någon annan köpare
kunde ju vara
villig att ta honom mot lägre betalning nästa år. Alla
hjonen skulle vara
närvarande vid auktionen för att spekulanterna skulle kunna
se vad de var
värda.
Så gick det till en gång i fattigsverige. Vi i fas3 har det
mycket lååångt
ifrån lika jävligt som många av fattighjonen säkert hade
det, men visst
finns där en del likheter?
Jag förmodar att "det nya arbetarpartiet" har
hämtat inspiration till sin
arbetslöshets-politik från svunna tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar