Föregående vecka hänvisades ytterligare 168 personer in i FAS 3.
Bilderna är hämtade från Arbetsförmedlingens Veckostatistik som du hittar här:
http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Statistik-prognoser/Veckostatistik.html
 |
| Klicka på bilden så visas den i en ny ruta. |
Detta innebär att det nu är hela 31.573 personer som befinner sig i denna slutfas. Den slutfas som kan komma att innebära slutet för dessa personers arbetsliv på den reguljära arbetsmarknaden och fler väntas hänvisas hit inom kort, om inget snarast händer.
Det väntas debatt i riksdagen om åtgärden FAS 3 om ett par dagar. Hillevi Engström (M) kommer att mötas av en taggad Eva-Lena Jansson (S) och jag hoppas att man ska kunna följa det på nätet eller på svt. Eva-Lena Jansson har nämligen via en interpellation frågat Hillevi Engström följande:
Den 9 juni 2011 röstade en majoritet i Sveriges riksdag för att stoppa alla nya anvisningar till fas 3. Regeringen valde att inte följa riksdagens vilja. Detta är nu över ett år sedan."Avser arbetsmarknadsministern att vidta några som helst åtgärder för att stoppa inflödet av arbetslösa i fas 3?"
Man kan tydligt se att den mest överrepresenterade åldersgruppen för dem i FAS 3 ligger i åldersgruppen 50-59 år. Hela 11.232 av deltagarna finns i denna åldersgrupp. Ofta är detta människor som har förvärvsarbetat i många år men som kanske blivit uppsagda på grund av nedskärningar och därmed arbetsbrist. Sedan ratas de på arbetsmarknaden p.g.a sin ålder.
Går man inte i tidigare pension, så sitter man här tills man blir pensionerad vid 63.
Sedan har vi åldersgruppen 40-49 år, där det nu är 7.910 personer i FAS 3.
I åldrarna 30-39 år befinner sig 4.332 arbetslösa i åtgärden FAS 3.
Av de arbetsösa som är mellan 25-29 år har hela 1.407 personer lyckats hamna i FAS 3.
Ytterligare en person under 25 år blev hänvisad till FAS 3 föregående vecka.
De som är under 25 år och är i FAS 3 är nu 329 personer.
Att unga människor ska tappa framtidstron i FAS 3 är horribelt, de skulle inte hamna här sas det, men de gör det. Vad beror det på tror DU?
Att sedan Angeles Bermudez-Svankvist som är generaldirektör för Arbetsförmedlingen har mage att gå ut och skryta i SvD med att:
Det är för mig en gåta. Hur kan man för det första ta åt sig äran för att folk som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har haft lyckan att skaffa sig ett arbete. Ingen jag hört talas om har någonsin fått ett arbete genom Arbetsförmedlingens försorg. Hur kan man för det andra ha mage att vilseleda människor på detta vis. Arbetslösheten ökar stadigt i Sverige. I de siffror som Angeles räknar upp så ingår alla jobb som människor får, sommarjobb, timanställningar, vikariat... Något som man inte redovisar i artikeln är hur många som återfallit i arbetslöshet eller hur många FLER det är som nu är arbetslösa. Bara genom att titta på bilderna jag lagt upp här kan man se att arbetslösheten har ökat med 12.460 personer totalt, sedan för samma vecka för ett år sedan."Under förra året fick 560000 personer som var inskrivna på Arbetsförmedlingen ett arbete, 25000 ungdomar fick en praktikplats, 43000 personer gick en arbetsmarknadsutbildning, 81000 personer hade ett nystartsjobb, 65000 personer med funktionsnedsättning fick ett arbete och vi hade drygt 20 miljoner kundkontakter."
Vem tror de att de lurar? Inte mig i varje fall.
Här är några länkar till missnöjesgrupper och sidor på facebook mot FAS 3:
Vi som vill att Alliansen skrotar FAS 3 (sysselsättningsfasen) NU
Vi vill att Alliansen skrotar FAS 3 NU
Solrosuppropet (mot utförsäkringarna och FAS 3)
Företagare mot FAS 3
Nätverk Vi arbetslösa
Folkupproret mot utnyttjande av praktikanter
Det finns säkert fler sidor, även på Arbetsförmedlingens facebooksida
"höres" kritik mot FAS 3.
Så Hillevi Engström (M) och Alliansen, när tänker ni ta till er den massiva kritiken och följa riksdagens beslut? När tänker ni stoppa anvisningarna in i åtgärden? Det är dags nu!
Men åter till rubriken. VAD vill man ha istället för FAS 3?
Skicka gärna in förslag till denna blogg!
/ Iréne
Enkelt, vad vi FASor vill ha är värdighet. Vi vill känna att vi faktiskt har en plats i Sverige och då inte som något skräp som man placerar längst in i en mörk lagerlokal för att slippa se.
SvaraRaderaHar länge förespråkat att vi FASor kan i stället erbjudas "riktiga" jobb inom kommunen vi är bosatta inom, låt oss åtminstone få arbeta för lagstadgad minimilön, för tro mig... vissa av oss får slita ar**et av oss på de så kallade FAS 3 platserna som finns!
Jag använder mig själv som exempel. Jag har tidigare arbetat som:
- Snickare
- Bilrekond
- Tryckare
- Lokalvårdare
- Ventilationsmontör
- Lastbilsmontör
- Målare
- Säljare
- Klubbordförande
Jag har en otroligt bred kunskapsbas, vissa av jobben kan jag inte längre syssla med på grund av stora ryggbesvär, men det betyder inte att mina kunskaper saknas. Samma sak gäller för väldigt många andra i FAS 3, det finns enorma kunskapsresurser att hämta men... varför betala för något man kan få gratis? Eller ännu bättre... få betalt för att ta emot?
Bara jag tänker på min egen situation blir jag förbannad, till den mån att jag skulle med glädje slå ut tänderna på den där Reinfeldt om jag träffade på honom... :(
På facebook hittade jag följande inlägg som handlade om VAD man vill ha istället för FAS 3.
SvaraRaderaCitat Roger Dahl:
"Jag tycker att man skulle ta bort begreppet arbetslös överhuvudtaget. Då slapp vi också fas 3. Istället för att vara arbetslös skulle alla kunna delta i samhällstjänst av olika slag, beroende på vad samhället har behov av.
Att gå in i för
skolan och i skolan och hjälpa till på raster och i klassrummen. Inom sjukvården, åldringsvården, på fritidshem och ungdomsgårdar, i bibliotek, på idrottsanläggningar och simhallar. Samhällsarbetarna är med i samhället och skapar en anda att vi bryr oss om varandra. De kommer att fungera som ett socialt kitt och bidrar till att skapa ett socialt hållbart samhälle.
I samband med en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle, kommer det behövas många som är med och bygger upp detta. Ett samhälle med bättre motståndskraft måste se till att närodlad föda odlas. Här finns det även stora möjligheter att delta i samhällstjänst.
Samhällsarbeten ska vara som vilket jobb som helst och ha samma sociala trygghetssystem som vanliga jobb. A- kassan blir onödig eftersom man inte kommer att vara arbetslös. Fackföreningarna måste moderniseras efter det nya samhället som inte har några arbetslösa. Högutbildade som inte kan få jobb inom sitt kompetensområde måste ta ett annat jobb som samhället har behov av.
När man inte längre behövs på ett ställe är det samhällets ansvar tillsammans med den enskilde att se till att hitta nya passande jobb. Matchningen kommer att vara lika viktig som tidigare. Det är varje individs ansvar att ta det arbete som samhället behöver.
Lönen kan variera med vilken typ av arbete som utförs. Samhällsarbeten kan ses som en slags skola. Att lära för livet är inte något man enbart gör på skolbänken. Genom att arbeta lär man sig andra saker som man inte kan lära sig i skolan. Men teoretisk utbildning kan mycket väl ingå i samhällstjänsten.
Främsta målgrupp är alla unga som inte vill bli akademiker och som idag får svårt att skaffa sig ett jobb. När man är ny får man räkna med en lärlingslön innan man lärt sig arbetet. Det gäller även för vuxna som är med i samhällsarbetet.
Det här kommer säkert att kosta pengar för samhället. För att finansiera detta kan vi plocka bort alla vinstdrivande företag från vård, skola och omsorg. Dessutom kostar det ändå pengar att förtidspensionera, eller hitta på diverse pseudoverksamhet för att sysselsätta människor, som fas 3."
Roger Dahl skriver som komplement till detta inlägg:
SvaraRadera"Mitt förslag är på idéstadiet och jag har inte på något sätt tänkt igenom alla konsekvenser det kommer att få. Det hoppas jag på att vi inom gruppen kan hjälpas åt att t
änka igenom. Men min grundtanke är att vi måste börja att tänka i andra och nya banor. Det räcker inte med att vara mot fas 3. Vi måste börja fundera på vad vi vill ha istället. Annars blir det ingen förbättring.
S sätt att hantera arbetslösheten under alla år de satt i regeringsställning är ingenting jag vill ha tillbaka. Arbetslösheten har varit hög sedan början på 1990-talet. För att lösa detta satte S in diverse olika åtgärder. Men det var fortfarande vi och dom. Vi som är inne i den ordinarie arbetsmarknaden och resten. De som var i olika "åtgärder".
Istället borde samhället fråga sig: Vilka typ av arbeten behöver ett samhälle i dag och imorgon för att samhället ska fungera bra? Då är det samhällets uppgift att se till att dessa jobb skapas. Då krävs det pengar från samhällets sida för att möta dessa behov.
Näringslivet eller entusiastiska entreprenörer kommer inte vilja investera kapital i detta. Det är helt enkelt inte företagsekonomiskt lönsamt. Däremot är det mycket "lönsamt" för samhället i stort. Då måste det finansieras från samhället.
Idag har vi mer och mer vänt upp och ner på hela detta synsätt. Det är entusiastiska entreprenörer som vi sätter vårt hopp till. det är entreprenörerna som ska skapa jobb. Jag har ingenting emot entreprenörer. Tvärtom jag är småföretagare själv. Men företagare kommer aldrig att göra något som inte är lönsamt. Då går företagen i konkurs, oavsett hur samhällsekonomiskt nyttigt det är. Vi kan därför inte räkna med att entreprenörer ska se till att vi gör investeringar som är bra för hela samhället, om det inte är företagsekonomiskt lönsamt.
Min grundinställning är att alla människor vill känna sig behövda. Det gör man inte genom att bli förtidspensionär eller att bli satt i diverse åtgärder. För samhället gäller det inte bara att skaffa jobb, vilka som helst. Det gäller för samhället att styra jobben till de områden som samhället i sin helhet har mest behov av.
Vad är viktigast för samhället? Är det viktigare att vi får ytterligare några entusiastiska småföretagare inom restaurangnäringen? Eller: Är det viktigare att ha människor som arbetar med människor inom skolan, vården eller omsorgen? Samhället måste hela tiden prioritera mellan olika viktiga behov. Som samhällsarbetare vet vi att vi arbetar med just de arbetsuppgifter som samhället i sin helhet prioriterar.
Vilket självförtroende skapar inte det. Jag gör just nu ett viktigt arbete som samhället i sin helhet prioriterar. Även om jag just nu inte kan arbetsuppgifterna och därför får en lärlingslön, så vet jag att jag är på väg in i ett yrke som är bra för både mig själv och för samhället."
Roger Dahl skriver vidare:
SvaraRadera"Kunskapslyftet byggde på en idé att om vi bara skaffar oss lite mer utbildning så att vi blir "anställningsbara" så kommer arbetslösheten att minska. Men effekten blir istället att man höjer ribban en bit så att alla förväntas ha vissa minikunskaper. Jag har ingenting emot teoretiska kunskaper, är själv akademiker.
Men mitt yrkesliv säger mig att det finns många olika sätt att skaffa sig kunskaper. De teoretiska kunskaperna är en del av helheten. Men det är i arbetslivet som vi kan omsätta våra kunskaper i nyttigheter som kommer hela samhället till godo.
Men det finns även så mycket kunskaper som man lär sig på ett arbete som det inte går att lära sig på skolbänken. Det extrema övertro på akademiska meriter i vårt samhälle idag måste modifieras.
En sjuksköterska blir in per automatik dubbelt så bra om hon skulle studera till att bli professor. Samma sak gäller för alla yrkesgrupper som arbetar med människor. Det finns kunskaper som vi lär oss just på arbetet.
Idag finns den en bild hos politiker att vi lever i ett kunskapssamhälle. För att klara oss i den globala konkurrensen gäller det att vara med i jakten efter att ligga i spjutspetsen av kunskapssamhället.
Men även ett kunskapssamhälle behöver andra grupper för att det ska kunna fungera. Vi behöver forskare, civilingenjörer, IT-experter, kommunikationsexperter, mediamänniskor och projektledare. Men ett samhälle skulle fullständigt braka samman om vi bara hade dessa grupper. Vi behöver olika grupper av människor för att samhället ska fungera.
Att vara ute i arbetslivet och arbeta med, av samhället, prioriterade områden, gör att vi gör en bra insats för samhället och känner oss även nyttiga som samhällsindivider. Och, det går även mycket väl att kombinera lärlingsanställningar inom samhällstjänst, med att vi deltar någon eller några dagar i veckan i utbildning av olika slag.
Det kommer alltid finnas mer behov i samhället att tillfredsställa än vad det finns människor för att utföra dessa arbetsuppgifter. Därför är arbetslöshet ett rent feltänk.
Det är denna självklara sanning som ligger bakom arbetarrörelsens självklara krav om full sysselsättning. Arbete åt alla är inte bara ett sätt att få alla att känna sig delaktiga i samhällsbygget och få känna sig behövd. Lika viktigt är det att samhället använder resurserna på ett sätt som skapar ett bättre samhälle för alla oss som bor här.
För att veta vad samhället vill måste vi tillsammans ha en bild om vilket samhälle vi vill ha imorgon. Hur ska vi annars veta vad som är viktigt för samhället att prioritera NU?
Om vi inser att vi måste svänga om hela vår samhällsskuta och ta siktet mot ett långsiktigt hållbart samhälle, med dimensionerna socialt, ekonomiskt och ekologiskt, då borde vi även inse är att det är inom dessa områden som samhället behöver satsa och det är inom dessa sektorer som de nya jobben främst borde komma. Då måste samhället styra åt det hållet."