Här är ett par av dem:
Lena Örtenmalm skiver:
"Är i Fas 1 och kontakten med arbetsförmedlingen har fungerat bra. Ersättningen är i och för sig usel men trots högre ersättning var det värre då jag var sjukskriven. Varje möte med f.kassan var som att sitta på den åtalades bänk i en rättegång - utan advokat - och få stå till svars för varför jag inte kunde arbeta. Det var så fruktansvärt vidrigt och kränkande. Möjligen är syftet med dagens politik att sjuka skall plågas ihjäl om de nu inte lyckas driva folk till självmord som de tyvärr alltför många gånger lyckats med."
Här ett inlägg från en som vill vara anonym:
"Regeringen borde satsa resurser på att sjuka snabbt får en utredning och vård så att de har möjligheten att bli friska och därmed kunna arbeta, istället som idag då de skall brytas ned tills de går under av sin sjukdom eller tar sina liv.Fortsätt gärna att skicka insändare om era erfarenheter av arbetslösheten och hur ni bemötts. Det behöver lyftas fram så att människor som arbetar och är friska förstår vad som kan drabba dem, för ingen är skyddad från arbetslöshet, sjukdom eller olycka. ALLA kan drabbas och det slår hårt för de flesta i dagens samhälle där skyddsnäten rivits ner av den sittande regeringen. En försäkring som var något som många länder förr avundades Sverige är idag ett minne blott och man kan inte längre vara stolt över vårt svenska välfärdssamhälle. Klasskillnader och barnfattigdom ökar stadigt. Även arbetslösa och sjuka har barn.
Jag har fått kämpa för att få vård inom den allmänna sjukvården. Jag har under mina år som sjuk lagt stora summor på alternativa behandlingar för att orka kämpa vidare för att få den vård jag anser mig ha rätt till.
Gick tidigare på en företagshälsovård där läkaren lämnade beskedet till f.kassan att jag var medicinskt färdigutredd trots att inga prover tagits på åratal. Under tiden blev jag bara sämre och sämre vilket till slut ledde till uppsägning från mitt arbete.
Jag vände mig till vårdcentralen där läkaren bara sjukskrev mig och vägrade ta relevanta prover eller remittera mig vidare. Jag hade telefonkontakt med olika specialistmottagningar som även de ansåg att jag skulle utredas men att jag behövde en remiss för att få komma till dem.
Jag fick därmed ringa runt till olika privatläkare tills jag hittade en som var vänlig nog att ta sig an mig. Nu har jag kommit till en specialist och fått lämna mängder av prover.
Nu har jag tyvärr blivit så dålig att beskedet är att jag aldrig kommer att kunna återfå arbetsförmågan. Han kan hjälpa mig att få ett drägligt liv, vilket jag är tacksam för - men jag hade velat få hjälp tidigare så jag hade kunnat arbeta.
Hur det blir i framtiden vet jag inte. Jag lär ju aldrig komma ut i arbete igen så jag får göra mig av med bilen bla. Personalen på den specialistmottagning jag nu äntligen (efter flera års kamp) kommit till är mycket trevlig och jag får ett bra bemötande.
Är tacksam för att jag lyckades överleva kontakten med försäkringskassan och kampen för rätten till vård... nu börjar nästa kamp... den mot sjukdomen."
/ Iréne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar